Jag trodde att jag ville porträttera en instängd själ,
mig själv och min oförmåga att komma ut ett djupt mörker.
Men nu vet jag bättre.

Vittran har blivit snärjd och fjättrad. Under lång plåga skar människobarnen av henne vingarna och
kastade henne ner i en avgrund.
Förtvivlan, vrede och vanmakt är det enda hon lever med i det gamla skifferbrottet.
För evigt kommer hon leva där. Ingen kommer släppa ut henne, hennes systrar har övergivit henne.

Men de senaste året har det börjat svida och bränna i ärren på hennes rygg.
Hon, som en gång var en ledare, en drottning av vittror…
vad händer där vingarna en gång satt?

Hon sträcker sig mot himlen och ljuset i morgongryningen.
Vänta ni bara alla människobarn,
tro gärna att jag tillhör det förgångna och glömda.

Mitt hjärta har jag fyllt med hat och förruttnelse.
Snart skall ni få veta allt om hämnd och blod.

Dräkt och idé: Julia Elstring Högberg, Mytomsydd
Foto: Julia Elstring Högberg, Mytomsydd
Bildredigering: Envild
Modell: Envild